Nedlagda kärnkraftverk i Sverige

Sverige har sju nedlagda reaktorer som har gett el eller fjärrvärme: Ågesta, Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1 och 2. Senast stängdes Ringhals 1 den 31 december 2020. Ågestaverket blev färdigt nedmonterat i december 2025, medan rivningen av de sex kraftreaktorerna pågår en bit in på 2030-talet.

Barsebäck stängdes på regeringens beslut, medan ägarna till Oskarshamn och Ringhals beslutade 2015 att stänga fyra reaktorer i förtid. Här nedan är siffrorna för varje nedlagd reaktor, rivningen, avfallet och vad avvecklingen kostar.

Vilka kärnkraftverk i Sverige är nedlagda?

Sex kraftreaktorer för kommersiell elproduktion har stängts för gott i Sverige. Till listan hör också Ågestaverket söder om Stockholm, som främst levererade fjärrvärme.

Fem av de sex nedlagda kraftreaktorerna var kokvattenreaktorer. Ringhals 2 var den enda tryckvattenreaktorn, vilket påverkar var reaktortanken ska slutförvaras.

Barsebäck stängdes efter ett politiskt beslut

Barsebäcksverket ligger i Kävlinge kommun vid Öresund, mellan Landskrona och Lund. Barsebäcks två kokvattenreaktorer levererades av Asea-Atom och hade en elektrisk nettoeffekt på 600 MW vardera. Efter ett beslut av den dåvarande regeringen ställdes Barsebäck 1 av den 30 november 1999 och Barsebäck 2 den 31 maj 2005.

Under sina år i drift producerade Barsebäck 1 totalt 93,8 TWh och Barsebäck 2 totalt 108 TWh. Det sista kärnbränslet från Barsebäck transporterades bort redan 2006 till Centralt mellanlager för använt kärnbränsle (Clab) utanför Oskarshamn. Barsebäcksverket ägs av Uniper, medan Barsebäck Kraft AB har det kärntekniska tillståndet och ansvarar för rivningen.

Den radiologiska rivningen av Barsebäcksverket började i april 2020 och beräknas vara klar 2028, när allt radioaktivt material ska vara borttaget. Därefter rivs de rena byggnaderna på konventionellt sätt i början av 2030-talet.

Det kortlivade radioaktiva rivningsavfallet från Barsebäck ska mellanlagras på platsen tills Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR) i Forsmark är utbyggt. Vid Barsebäck finns inget markförvar för mycket lågaktivt avfall.

Oskarshamn 1 och 2 stängdes i förtid

Oskarshamn 1 var Sveriges första kommersiella lättvattenreaktor och invigdes officiellt 1972. Reaktorn levererade sina sista kilowattimmar den 17 juni 2017 och hade då producerat cirka 110 TWh. Oskarshamn 2 togs i drift 1974 och fick en effektökning från 580 till 630 MW år 1982. När Oskarshamn 2 lades ner var reaktorn 41 år gammal och hade producerat 154 TWh.

Oskarshamn 2 togs ur drift 2013 för ett omfattande moderniseringsprojekt men startades aldrig igen. Den 14 oktober 2015 beslutade OKG:s dåvarande majoritetsägare att stänga Oskarshamn 1 och 2 i förtid.

I december 2017 tömdes Oskarshamn 2 på bränsle. Våren 2018 började OKG kapa de inre delarna i reaktortanken. Den storskaliga nedmonteringen av Oskarshamn 1 och 2 inleddes 2020. Uniper ansvarar för rivningen av alla fyra reaktorerna i Oskarshamn och Barsebäck och räknar med att den radiologiska rivningen blir klar 2028.

Varför stängdes Ringhals 1 och 2?

Vattenfalls styrelse beslutade 2015 att korta drifttiden för Ringhals 1 och 2 av affärsmässiga skäl. Låga elpriser och en hög effektskatt på kärnkraft var de främsta orsakerna. Ringhals 2 var en tryckvattenreaktor som togs i drift 1975 och stängdes i december 2019.

Ringhals 1 var en kokvattenreaktor från 1976 som stängdes för gott klockan 23.52 den 31 december 2020. Ringhals 1 hade varit i drift i 44 år och 364 dagar och producerat omkring 220 TWh el.

Nedmonteringen av Ringhals 1 och 2 startade våren 2024 efter flera års förberedelser och beräknas pågå i närmare tio år. Arbetet börjar med det mest radioaktiva: reaktortankarna med sina inre delar samt bränsleställena. Kapningen sker med robotar och fjärrstyrda verktyg, ofta under vatten som skyddar mot strålningen.

Rivningen av Ringhals 1 och 2 väntas ge cirka 340 000 ton avfall, varav 90 till 95 procent är konventionellt avfall utan radioaktivitet. Det kortlivade radioaktiva avfallet ska mellanlagras vid Ringhals tills det kan slutförvaras i ett utbyggt SFR.

Ågestaverket värmde Farsta i tio år

Ågestaverket startade 1964 som Sveriges första reaktor för energiproduktion. Verket levererade främst fjärrvärme till Stockholmsförorten Farsta men matade även ut en del el på elnätet. Ågesta var en tungvattenreaktor med naturligt, oanrikat uran som bränsle och låg i ett bergrum, till skillnad från de andra svenska kraftreaktorerna.

Ågestaverkets termiska effekt var från början 65 MW och höjdes till 80 MW år 1970, medan den elektriska nettoeffekten var 10 MW. Nedmonteringen började på försommaren 2020 och blev klar i december 2025, efter drygt fem års arbete.

Cirka 1 800 ton föremål och material har segmenterats, packats och forslats bort från Ågesta. Den 10 meter höga och 300 ton tunga reaktortanken var nedmonterad i december 2023. Det radioaktiva materialet mellanlagras på Studsviksområdet i väntan på slutförvaring, medan bergrummet kontrollmäts innan det försluts permanent.

Forskningsreaktorer och en reaktor som aldrig startade

Sveriges första reaktor, R1, byggdes cirka 30 meter ner i ett bergrum vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. R1 användes främst för forskning och utbildning mellan 1954 och 1970. R1 revs i början av 1980-talet, men den sanerade och friklassade reaktorhallen används fortfarande för utställningar och evenemang.

I Studsvik drevs forskningsreaktorerna R2 och R2-0 mellan 1960 och 2005. R2 var en forsknings- och materialtestreaktor på 50 MW termisk effekt, medan R2-0 var en reaktor av pooltyp på 1 MW. Avvecklingen av R2 och R2-0 började 2015. Strålsäkerhetsmyndigheten beslutade 2023 att friklassa byggnaderna.

Marviken utanför Norrköping skulle bli Sveriges fjärde kärnreaktor, men reaktorn togs aldrig i bruk och projektet lades ner 1970. Anläggningen byggdes om till ett oljekraftverk och användes under 1970- och 1980-talen även för experiment om hur vatten och ånga beter sig vid en kärnkraftsolycka.

Hur går rivningen av ett kärnkraftverk till?

Avvecklingen börjar när en reaktor stängs permanent och slutar när allt radioaktivt material från verksamheten har tagits bort. Strålsäkerhetsmyndigheten delar in förloppet i flera faser, från den permanenta avstängningen till friklassningen av platsen.

Från avstängning till friklassning

1. Permanent avstängning: Reaktorn stängs för gott och elproduktionen upphör.
2. Övergångsfas: Bränslet transporteras till Clab medan personalen förbereder rivningen och håller anläggningen strålsäker.
3. Tillståndsprövning: Ägaren måste få ett nytt tillstånd enligt miljöbalken och ett godkännande från Strålsäkerhetsmyndigheten innan rivningen får börja.
4. Nedmontering och rivning: Reaktorn rivs inifrån och ut, så att de mest radioaktiva delarna tas bort först.
5. Sanering: Byggnadsytorna undersöks och saneras vid behov så att rivningsavfallet kan hanteras som konventionellt avfall.
6. Friklassning: Platsen får användas till annat när den kvarvarande radioaktiviteten ligger under internationellt accepterade gränsvärden.

Cirka 90 procent av rivningsmassorna från en kärnkraftsreaktor har aldrig varit i kontakt med radioaktiva ämnen från verksamheten. Resten är radioaktivt avfall som ska till ett slutförvar. För att minska stråldoserna till personalen rengörs de radioaktiva komponenterna kemiskt under rivningen.

Under rivningen kontrollerar Strålsäkerhetsmyndigheten att personalen utsätts för så lite strålning som möjligt och att avfallet tas om hand på ett strålsäkert sätt. Tillsynen gäller alla anläggningar som är under avveckling, från Ringhals och Oskarshamn till forskningsreaktorerna i Studsvik.

Vart tar rivningsavfallet vägen?

Betongen och stålet från de rena delarna av ett kärnkraftverk kan återvinnas eller tas om hand som vanligt rivningsavfall. Vid Barsebäck och Oskarshamn 1 och 2 är cirka 5 procent av rivningsmaterialet radioaktivt, vilket motsvarar ungefär 67 000 ton. Hälften av de 67 000 tonnen kan efter behandling hanteras som konventionellt avfall och återvinnas.

Det radioaktiva avfallet delas upp efter hur länge det strålar och hur aktivt det är. Varje avfallstyp har en egen väg till slutförvaring, men ett av förvaren saknar fortfarande en plats.

SFR ligger cirka 60 meter under havsbotten vid Forsmark och har tagit emot avfall sedan 1988. SFR:s nuvarande kapacitet på 63 000 kubikmeter räcker inte till rivningsavfallet. Regeringen gav därför sitt tillstånd till en utbyggnad i december 2021. Svensk Kärnbränslehantering (SKB) sköt sedan den första sprängsalvan den 23 januari 2025.

Sex nya bergsalar på 120 till 140 meters djup ska öka SFR:s kapacitet till cirka 180 000 kubikmeter, ungefär tre gånger så mycket som i dag. Bygget av de nya salarna beräknas ta ungefär sex år.

Härdkomponenter och styrstavar från kokvattenreaktorer klassas som långlivat avfall. Reaktortanken från Ringhals 2 räknas också som långlivat avfall, eftersom Ringhals 2 var en tryckvattenreaktor. SKB planerar att bygga SFL på cirka 500 meters djup, men SFL kan tas i drift först någon gång i mitten av seklet.

Rivningen betalas ur Kärnavfallsfonden

Reaktorägarna ska betala hela kostnaden för att ta hand om kärnavfallet och för att riva sina anläggningar. Pengarna samlas i den statliga Kärnavfallsfonden, som hade en behållning på 84,1 miljarder kronor vid utgången av 2025. Vattenfall bekostar nu avvecklingen av Ringhals 1 och 2 med pengar ur Kärnavfallsfonden. Riksgälden föreslår kärnavfallsavgifterna, men det är regeringen som beslutar om dem.

Forsmarks Kraftgrupp AB betalar den lägsta avgiften per kilowattimme av de tre bolag som fortfarande producerar el. Så här ser kärnavfallsavgifterna för 2026 ut för de fyra kärnkraftsbolagen.

Barsebäck Kraft AB producerar ingen el och betalar ett fast belopp i stället för en avgift per kilowattimme. För Ågestaverket fanns cirka 600 miljoner kronor avsatta, vilket täcker alla kostnader som är kända i dag. SKB beräknar de återstående kostnaderna enligt finansieringslagen till 151 miljarder kronor från 2027 och framåt, i prisnivån för januari 2025.

Kan Ringhals 1 och 2 eller Barsebäck startas igen?

Ringhals 1 och 2 går inte att starta igen. Redan i november 2019 skrev Vattenfall att reaktorerna inte längre var intakta, eftersom delar hade demonterats och system hade dekontaminerats. Den svenska kärntekniklagstiftningen medgav då inte heller en återstart av en reaktor som anmälts som permanent avställd.

Barsebäck har varit tomt på kärnbränsle sedan 2006. I Oskarshamn 2 började kapningen av reaktortankens inre delar redan 2018. Vattenfall satsar i stället på nya reaktorer vid Ringhals genom bolaget Videberg Kraft, som grundades i april 2025. I juni 2026 valdes Rolls-Royce SMR som leverantör av tre tryckvattenreaktorer med en sammanlagd elektrisk effekt på cirka 1 500 MW.

Vanliga frågor om nedlagda kärnkraftverk i Sverige

Hur många kärnkraftsreaktorer har Sverige haft?

Sverige har haft tolv kraftreaktorer för kommersiell elproduktion, varav sex är nedlagda. Forsmark 1 till 3, Ringhals 3 och 4 samt Oskarshamn 3 är fortfarande i drift och gav tillsammans 45 TWh el under 2025.

Vilket var Sveriges första kärnkraftverk?

Ågestaverket var Sveriges första kärnkraftverk och var i drift mellan 1964 och 1974. Oskarshamn 1 från 1972 var den första kommersiella lättvattenreaktorn. Skillnaden är att Ågesta använde tungt vatten och oanrikat uran, medan Oskarshamn 1 var en kokvattenreaktor.

Vad är skillnaden mellan avveckling och rivning?

Avveckling är hela processen från att en kärnteknisk anläggning stängs permanent till att allt radioaktivt material har tagits bort på ett strålsäkert sätt. Rivningen är en del av avvecklingen och omfattar nedmonteringen av systemen och rivningen av byggnaderna, medan avvecklingen avslutas med en friklassning av platsen.

Var finns det använda kärnbränslet från de nedlagda reaktorerna?

Det använda kärnbränslet från de nedlagda kraftreaktorerna förvaras i Clab, som sedan 2021 får lagra 11 000 ton bränsle. Bränslet från Ågesta transporterades via Studsvik till Clab. Allt använt bränsle ska till slut läggas i Kärnbränsleförvaret i Forsmark på cirka 500 meters djup.

Hur lång tid tar det att riva ett kärnkraftverk?

Ågestaverket tog drygt fem år att montera ner, från försommaren 2020 till december 2025. Vid Ringhals 1 och 2 beräknas nedmonteringen pågå i närmare tio år från våren 2024. De sista byggnaderna i Barsebäck rivs i början av 2030-talet, ungefär tio år efter att rivningsfasen började i april 2020.

Vad händer med platsen när ett kärnkraftverk har rivits?

När den kvarvarande radioaktiviteten ligger under internationellt accepterade gränsvärden, friklassas platsen och kan användas för andra ändamål. Bergrummet i Ågesta ska däremot förslutas permanent på det sätt som Strålsäkerhetsmyndigheten kräver.

Källor

• Uniper: Fakta om Barsebäcksverket
• OKG: Oskarshamnsverkets historia
• Vattenfall: Avvecklingen av Ringhals 1 och 2
• Vattenfall: Nedmonteringen av Ågestaverket
• Strålsäkerhetsmyndigheten: Avvecklade kärntekniska anläggningar
• Svensk Kärnbränslehantering: Utbyggnaden av slutförvaret SFR

Skriven av

Mats Pettersson

Energijournalist & redaktör

Mats Pettersson är energijournalist med fokus på kärnkraft, kärnavfall och Sveriges energiomställning. Han har bevakat frågor om kärnbränslehantering, slutförvaring och strålsäkerhet sedan 2015 och följer utvecklingen inom SSM, SKB och internationella atomenergiorganet IAEA. Mats granskar tekniska rapporter, politiska beslut och ny forskning för att göra komplex energiinformation tillgänglig för allmänheten.