Kärnavfall och slutförvaring

Kärnavfallsfrågan är komplex. Det beror bland annat på att det finns olika typer av kärnavfall som måste hanteras på olika sätt, och att många aktörer är inblandade i processen.

Det finns olika typer av kärnavfall som kräver olika typer av slutförvar ( se vidare "Olika typer av kärnavfall" ). Högaktivt kärnavfall är långlivat och har en mycket hög strålningsnivå. Det består främst av använt kärnbränsle och det är detta avfall som är i fokus för Kärnavfallsrådets verksamhet.

Den 16 mars 2011 lämnade SKB in sin ansökan om att bygga ett slutförvar enligt KBS 3-metoden. Ansökan lämnades in till miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten som granskar den. Därefter fattar regeringen sitt beslut. Hur processen fram till beslut ser ut beskriver vi under "Så fattas besluten om slutförvaret".

Olika metoder för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle har diskuterats och utvecklats i Sverige under de senaste 30 åren. Industrins (SKB:s) mest utvecklade metod för slutförvaring är KBS 3-metoden. Andra metoder är djupa borrhål, långa tunnlar och WP-cave, liksom transmutation och långtidslagring. En kort genomgång av dessa metoder finns under "Alternativa metoder".

Förutom en metod för slutförvaring av det använda kärnbränslet behövs också en plats för slutförvaret. Industrins platsvalsprocess har pågått under många år och sista steget var de platsundersökningar som genomfördes i Oskarshamns och Östhammars kommuner under perioden 2001 - 2007. I juni 2009 meddelade SKB att de valt Östhammars kommun (specifikt Forsmark) som plats för ett kommande slutförvar.