Kärnavfall i Sverige och hur det tas om hand

Kärnavfall är det radioaktiva avfall som uppstår i kärnkraftverken och i andra kärntekniska anläggningar. Av det använda kärnbränslet, som är det farligaste avfallet, finns i dag över 8 000 ton i ett mellanlager i Oskarshamn. Bränslet ska hållas avskilt från människan och miljön i minst 100 000 år i slutförvaret i Forsmark, som började byggas i januari 2025.

Avfallet tas om hand av Svensk Kärnbränslehantering (SKB), ett bolag som ägs av kärnkraftsföretagen. SKB driver mellanlagret för använt bränsle och slutförvaret för kortlivat avfall. Kostnaderna betalas av kärnkraftsföretagen via en statlig fond. Här nedan är siffrorna för Sveriges kärnavfall, anläggningarna och vägen fram till slutförvaret.

Vad räknas som kärnavfall?

De största mängderna kärnavfall kommer från de tre kärnkraftverken Forsmark, Ringhals och Oskarshamn, där sex reaktorer är i drift. Mindre mängder uppstår vid de avstängda forskningsreaktorerna i Studsvik och vid den nedlagda reaktorn i Ågesta.

Avfallet sträcker sig från lätt förorenade skyddskläder och filter till använt kärnbränsle med mycket hög aktivitet. Strålningen från det medel- och högaktiva avfallet kräver avskärmning med vatten eller tjocka cementväggar, medan det lågaktiva avfallet kan hanteras utan avskärmning. Juridiskt räknas använt kärnbränsle som kärnavfall först när bränslet har placerats i ett slutförvar.

Kärnavfallet delas in i sex klasser utifrån hur det ska hanteras och slutförvaras. Högst upp står det använda kärnbränslet, medan det friklassade avfallet längst ner har så låg aktivitet att det kan återvinnas. Mellan dem finns långlivat låg- och medelaktivt avfall, kortlivat medelaktivt avfall, kortlivat lågaktivt avfall och mycket lågaktivt avfall. Varje klass har en egen väg genom systemet, vilket förklarar varför Sverige behöver flera olika förvar.

Sveriges system för kärnavfall i siffror

Det svenska systemet bygger på två anläggningar i drift och tre som byggs eller planeras. Använt bränsle mellanlagras i Centralt mellanlager för använt kärnbränsle (Clab) i Oskarshamn. Driftavfallet från reaktorerna går i stället till slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR) i Forsmark.

Kärnbränsleförvaret är under byggnad, medan slutförvaret för långlivat avfall (SFL) är i planeringsstadiet. Tabellen visar läget för varje anläggning hösten 2026.

Utbyggnaden av SFR började med den första sprängsalvan i januari 2025. De nya bergssalarna hamnar på 120 till 140 meters djup och ska ta emot rivningsavfall från de reaktorer som avvecklas.

Hur mycket kärnavfall har Sverige?

Mängden använt kärnbränsle i Clab har passerat 8 000 ton. Varje år kommer i genomsnitt cirka 140 ton till mellanlagret, sedan bränslet har svalnat ungefär ett år i bassänger vid kraftverken. Kärnbränsleförvaret är planerat för cirka 12 000 ton, fördelat på ungefär 6 000 kopparkapslar.

Det låg- och medelaktiva avfallet mäts i kubikmeter i stället för ton. SFR rymmer cirka 63 000 kubikmeter, är fyllt till ungefär 60 procent och tar emot omkring 600 kubikmeter nytt avfall varje år.

Sjukvården, forskningen och industrin bidrar med 10 till 20 kubikmeter per år till SFR. Det långlivade avfallet som ska till SFL beräknas uppgå till omkring 16 000 kubikmeter. Huvuddelen är härdkomponenter från rivna reaktorer och historiskt avfall från tiden före juni 1991.

Går det att förstöra eller återvinna kärnavfall?

Ingen metod kan i dag förstöra kärnavfall, men en del av det använda bränslet går att återvinna. Använt bränsle består till cirka 96 procent av uran och till cirka 1 procent av plutonium, två ämnen som kan bli nytt bränsle efter upparbetning. Sverige upparbetar inte sitt bränsle, även om det inte finns något förbud mot det.

I de få länder som upparbetar använt kärnbränsle gjuts de mest radioaktiva resterna in i glas, som sedan ska placeras i ett djupt geologiskt slutförvar. Forskare arbetar också med transmutation, där långlivade ämnen omvandlas till ämnen med kortare halveringstid. Tekniken kräver mer forskning innan nyttan går att bedöma. Oavsett metod kommer ett djupt slutförvar alltid att behövas för det högaktiva avfallet.

Slutförvaret i Forsmark och KBS-3-metoden

Kärnbränsleförvaret byggs i Söderviken nära Forsmarks kärnkraftverk i Östhammars kommun. Regeringen godkände Kärnbränsleförvaret den 27 januari 2022. Bygget startade den 15 januari 2025 och miljötillståndet från Mark- och miljödomstolen vann laga kraft i oktober samma år.

Metoden kallas KBS-3 och bygger på tre barriärer: kopparkapseln, bentonitleran och urberget. Varje kapsel har ett fem centimeter tjockt hölje av koppar och en insats av segjärn. Kapslarna placeras en halv kilometer ner i det 1,9 miljarder år gamla urberget, omgivna av bentonitlera som skyddar mot korrosion och mindre bergrörelser.

Inkapslingen ska ske i Clink, en anläggning som byggs ihop med Clab i Oskarshamn och som ska kunna leverera cirka 200 kapslar per år. Slutförvaringen av kapslarna väntas börja under 2030-talet, medan Kärnbränsleförvaret blir fullt utbyggt först på 2080-talet med mer än sex mil tunnlar.

Innan bergarbetena får börja måste Strålsäkerhetsmyndigheten godkänna SKB:s säkerhetsredovisning. Strålsäkerhetsmyndigheten prövar bygget, provdriften och den rutinmässiga driften i separata steg. Finland ligger ett steg före i arbetet. Den finska strålsäkerhetsmyndigheten STUK förordade den 4 augusti 2026 drifttillstånd för Onkalo, som ligger på cirka 430 meters djup.

Ansvaret och finansieringen

Lagen om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) från 1984 kräver att den som ger upphov till kärnavfall också hanterar och slutförvarar avfallet säkert. Kärnkraftsföretagen äger tillsammans SKB och har gett SKB i uppdrag att ta hand om avfallet från kärnkraftverken. När ett slutförvar slutligt har förslutits tar staten över ansvaret, vilket en lagändring 2020 tydliggjorde.

Pengarna kommer från en avgift på varje kilowattimme som reaktorerna levererar. För 2026 betalar Forsmark 3,1 öre per kilowattimme, medan Ringhals och OKG i Oskarshamn betalar 5,3 öre. Barsebäck, där reaktorerna är stängda, betalar i stället 349 miljoner kronor för 2026. Riksgälden föreslår nivån på kärnavfallsavgifterna inför varje period, varefter regeringen fattar beslut.

Avgifterna samlas i Kärnavfallsfonden, som hade 84,1 miljarder kronor vid utgången av 2025. Kärnavfallsfonden ska täcka kostnaderna för slutförvaringen av det använda bränslet och för rivningen av de svenska kärnkraftverken.

Vilka risker finns med kärnavfall?

Det använda bränslet är farligt under mycket lång tid, eftersom flera av ämnena i bränslet har långa halveringstider. Radioaktiviteten sjunker snabbt de första åren men långsamt därefter. Under de första 1 000 åren i Kärnbränsleförvaret minskar aktiviteten med 99 procent. Först efter 100 000 år motsvarar aktiviteten den mängd uranmalm som bröts för att tillverka bränslet.

Den mest omdebatterade frågan gäller kopparkapselns hållfasthet. Mark- och miljödomstolen ville 2018 att frågorna om kapseln skulle klargöras innan förvaret godkändes. Miljöorganisationer som Greenpeace menar fortfarande att kopparkapslarna riskerar att korrodera och spricka.

Det långlivade låg- och medelaktiva avfallet är en annan olöst fråga. Metoden för SFL är inte slutligt fastställd. Någon platsvalsprocess har inte heller börjat, så avfallet mellanlagras vid de kärntekniska anläggningarna under tiden.

Tidslinje för kärnavfallet i Sverige

Arbetet med det svenska kärnavfallet har pågått i ungefär 50 år. Tabellen visar de viktigaste besluten, från de första undersökningarna av berggrunden till ett fullt utbyggt slutförvar.

Det tog drygt 15 år från valet av Forsmark 2009 till byggstarten i januari 2025. När de första kapslarna har placerats i förvaret beräknas arbetet pågå i runt 40 år, tills allt bränsle ligger på plats i berget.

Vanliga frågor om kärnavfall

Hur transporteras kärnavfallet mellan anläggningarna?

Avfallet från kärnkraftverken fraktas med SKB:s specialbyggda fartyg m/s Sigrid. När Kärnbränsleförvaret är i drift ska fartyget också frakta de fyllda kopparkapslarna från Clink till Forsmark.

Vad händer med radioaktivt avfall från sjukhus?

Kortlivat avfall från sjukvården och forskningen kan slutförvaras i SFR genom avtal med SKB. Avfall med metaller eller organiskt material kan först smältas eller förbrännas hos Cyclife Sweden AB i Studsvik utanför Nyköping. Äldre långlivat avfall från sådana verksamheter förvaras i Studsvik i väntan på SFL.

Vad betyder det att avfallet friklassas?

Det avfall som har en halt av radioaktiva ämnen under en fastställd gräns kan friklassas efter en kontrollmätning. Friklassat järn och stål får smältas om och användas som konstruktionsmaterial. Vid en riktad friklassning får avfallet inte återvinnas men kan läggas på en vanlig deponi.

Hur länge ligger bränslet i Clab?

Bränslet ligger i Clab tills det kapslas in inför slutförvaringen. Det äldsta bränslet kom till Clab 1985 och har legat där i mer än 40 år när slutförvaringen börjar under 2030-talet. Under tiden skärmar åtta meter vatten ovanför bränslet av strålningen.

Vem fattar besluten om slutförvaret?

Regeringen beslutar om tillstånd enligt kärntekniklagen och om tillåtlighet enligt miljöbalken. Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt sätter villkoren i miljötillståndet. Strålsäkerhetsmyndigheten granskar och godkänner varje steg från bygget till den rutinmässiga driften.

Hur stort blir Kärnbränsleförvaret?

Ovan jord tar anläggningen cirka 24 hektar i anspråk, vilket motsvarar ungefär 44 fotbollsplaner. Under jord behövs ett bergutrymme på cirka fyra kvadratkilometer. Totalt ska cirka 2,7 miljoner kubikmeter berg tas ut under flera decennier. En fem kilometer lång ramp leder ner till förvarets tunnlar.